Håll ihop studieförbund och folkhögskolor

Regeringen har tagit bort en stor del av folkhögskolornas bidrag. Nu vill de återföra de medlen genom att ta dem från studieförbunden. Vår styrelse har skickat ett yttrande över förslaget som formellt handlar om att frånta Folkbildningsrådet rätten att fördela statens bidrag mellan studieförbund och folkhögskolor.

 

Yttrande över promemorian Ökat statligt inflytande över statsbidraget till folkhögskolor och studieförbund (U2023/01468)

 

Formalia

Utan att ha anmanats eller uppmanats att yttra oss över det förslag som nu är föremål för remiss väljer vi ändå att lämna detta yttrande. Skälet till detta är att vi i vår roll som länsbildningsförbund berörs av förslaget i promemorian.

 

Sammanfattning

Vi föreslår att promemorians båda författningsförslag avvisas. Våra argument för avvisandet är i korthet följande:

– Utredningen ”Styrning och uppföljning av folkbildningen – vägval inför framtiden” har bl a till uppgift att se över nuvarande modell för fördelning av statsbidrag till folkbildningen och deras förslag bör ligga med i underlaget inför beslut i frågan.

– Folkbildningens företrädare är de som är bäst lämpade att bedöma olika folkbildningsaktörers behov.

– Folkbildningsrådets uppdrag att fördela statsbidrag mellan folkhögskolor och studieförbund har tjänat såväl folkbildningen som samhällsutvecklingen väl.

 

Om Hallands bildningsförbund

Vårt stadgefästa ändamål är att vara folkbildningens intresseorganisation i Halland och såsom detta främja folkbildningsarbete genom omvärldsanalys, kommunikation och samverkan. Vi fungerar även som studieförbundens regionala branschorganisation. Detta förenar oss med många andra länsbildningsförbund i Sverige. Utöver detta har vi i Halland även rollen att vara länsorganisation för den halländska hembygdsrörelsen, samt bedriva kulturverksamheter på uppdrag av Region Halland. Våra medlemmar är de tio studieförbundens regionala organisationer, RF-SISU Halland, Löftadalens folkhögskola, Katrinebergs folkhögskola, Stiftelsen Hallands länsmuséer, samt Regionbiblioteket (via Region Hallands kultur- och skolförvaltning).

Detta yttrande har fastställts av vår styrelse efter beredning i studieförbundens regionala branschråd.

 

Våra grunder för att avvisa förslaget att ändra Folkbildningsrådets uppgift att fördela statsbidraget till folkbildningen

Vi läser fem skäl redovisade till stöd för promemorians förslag. Här kommenterar vi vart och ett av de fem skälen.

 

”Fördelningssystemet är dock ett trubbigt instrument för styrning och fördelning av bidrag då staten är hänvisad till att utgå från folkbildningen som en helhet och inte kan ta hänsyn till verksamheternas behov vid det aktuella tillfället.”

Vi menar att det är en poäng i att statens instrument är trubbigt. Det handlar om den frihet som ligger i begreppet armlängds avstånd och det faktum att tillitsbaserade system som bygger på utvärderingar och dialog ger mer samhällsnytta än detaljerade styrsystem. Ett exempel är när Folkbildningsrådet fick ansvar för fördelning av medel för ”Svenska från dag ett” till folkhögskolor respektive studieförbund. Liksom Riksidrottsförbundet är bäst lämpade att ta hänsyn till verksamheternas behov inom deras ansvarsområde är Folkbildningsrådet bäst lämpat att hantera studieförbundens respektive folkhögskolornas behov vid varje aktuellt tillfälle. Det är ett faktum att i vissa sammanhang kan ett trubbigt instrument vara avsevärt mer effektivt än ett vasst.

 

”Folkhögskolorna och studieförbunden bedriver olika typer av verksamheter och har olika förutsättningar för att genomföra respektive verksamhet.”

Påståendet är sant men i sammanhanget mår det bra av att kompletteras med det som förenar. Det handlar både om den gemensamma synen på pedagogik, bl a manifesterat i användningen av det aktiva begreppet ”deltagare” (till skillnad från det mer passiva ”elever”). Men det handlar också om den nära samverkan med övriga civilsamhället som präglar båda folkbildningsformernas aktörer. Om det så är funkis-, pensionärs-, nykterhets- eller ungdomsorganisationer så samverkar de med såväl folkhögskolor som studieförbund kring utveckling av såväl organisationer som sina medlemmars personliga utveckling. Folkhögskolor och studieförbund skulle kunna liknas med två stammar på samma träd som delar rotsystem och vars kronor delvis är sammanflätade med varandra.

 

”Det har framkommit att folkhögskolorna behöver resurser för att klara framtida verksamhet, medan studieförbunden har överskott och har haft möjlighet att t.ex. behålla personal och lokaler trots att verksamheten har minskat under de senaste åren.”

Att folkhögskolorna behöver resurser för att klara framtida verksamhet kan vi skriva under på. Detta syns tydligt när tidigare extra anslag om 400 Mkr tagits bort. Det finns ett behov av flera platser på landets folkhögskolor och det krävs resurser för att möta det behovet.

Studieförbundens överskott bör dels hanteras enligt nuvarande statsbidragsvillkor så att varje studieförbund, var för sig, bör redogöra för hur eventuellt oförbrukat statsbidrag kommer att användas i enlighet med sitt ändamål. När svenskt föreningsliv nu är mitt uppe i ett nytt utvecklingsarbete efter pandemiåren och väldigt många individer är i behov av stöd för att höja sin bildnings- och utbildningsnivå är behovet av ekonomisk styrka nödvändig.

Utan starka organisationer med utvecklad samverkan med övrigt föreningsliv och folkrörelser hade inte studieförbunden kunnat spela den stora roll de gör när behov uppstår, t ex i att hjälpa ukrainska flyktingar med språk och samhällsförståelse. Det förutsätter långsiktighet avseende personal och lokaler.

Vi vet att studieförbunden hanterat pandemiåren på olika sätt och att de alla fått ställa om sitt arbete för att kunna möta det omfattande kontrollarbete som uppkommit som en följd av att några studieförbund sommaren 2019 upptäckte avvikelser i sin egen verksamhet i Stockholm – något som senare visade sig handla om omfattande bedrägerier. Dessa båda faktorer ger tydliga avtryck i form av minskade volymer statsbidragsberättigad folkbildningsverksamhet. När Folkbildningsrådet nu är i process att förändra kriterierna för fördelning av statsbidrag till studieförbunden syns det tydligt att ett motiv är en önskan att underlätta för studieförbunden att göra verksamhet med stor samhälls- och individnytta oavsett hur mycket det blir i de volymmått som står till buds. Det är vår starka övertygelse att studieförbundens roll i samhällsutvecklingen mår bra av mindre fokus på antal studietimmar och mer på betydelsen för individer och samhälle.

 

”Inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken har folkhögskolorna kommit att spela en allt större roll för kompetensförsörjningen, medan studieförbundens roll med dess verksamheter och ideella engagemang i det civila samhället alltjämt ligger fast.”

Folkhögskolorna har absolut kommit att spela en allt större roll för kompetensförsörjningen. Den beskrivningen delar vi. Att studieförbunden ligger fast stämmer däremot dåligt med vår uppfattning om verkligheten. Detta kan bl a utläsas i Folkbildningsrådets rapport: Cirkeldeltagares vägar till arbetsmarknaden (2019). Det finns mängder av exempel på vilken roll studieförbunden spelar i fråga om samverkan med bl a Arbetsförmedlingen kring stöd och matchning. Ett arbete som till stora delar sker utanför den statsbidragsberättigade folkbildningen men som inte hade kunnat göras med samma effektivitet utan den kopplingen.

 

”Olikheterna och de senaste årens särskilda statliga satsningar visar att det finns ett behov av att i större utsträckning kunna särskilja verksamheterna.”

De senaste årens särskilda statliga satsningar har handlat om att Folkbildningsrådet fått extra resurser för att studieförbund eller folkhögskolor fått extra tidsbegränsade resurser att akut kunna möta plötsliga utmaningar. Vi menar att detta varit framgångsrikt just bl a för att dessa satsningar kunnat hanteras i ett sammanhang oavsett om Folkbildningsrådet fördelat medlen inom eller mellan de båda folkbildningsformerna.

 

Avslutningsvis…

Vi ser bakom förslaget i promemorian en tydlig önskan att finansiera en ökning av statens bidrag till folkhögskolor genom motsvarande minskning av bidraget till studieförbunden. I vårt yttrande har vi försökt formulera vårt motiv att avvisa förslaget genom att kommentera de skäl som anges. Så här avslutningsvis vill vi peka på behovet av att se långsiktigt på statens bidrag till folkbildningen i Sverige. Folkbildningen spelar en betydande roll för att stärka individer och bidra till samhällsutveckling, bl a som stöd för merparten av det som benämns civilsamhället. Att fördelningen av bidrag mellan folkhögskolor och studieförbund nu sker i ett för dem gemensamt rum tjänar folkbildningen väl. Om denna fördelning flyttas till bidragsgivarens hus är risken uppenbar att behovet av att lösa fördelningen tillsammans kommer att leda till en splittring mellan folkhögskolor och studieförbund. Något som skulle minska den samlade folkbildningens kraft och förmåga till samhälls- och individnytta.

Vårt yttrande slutar därför i förhoppningen att denna regering har modet att fatta beslut med det långsiktiga perspektiv som bäst gynnar svensk folkbildnings förmåga att fortsätta leverera samhällsnytta.